känns verkligen inte som att jag är här. har varit helt borta hela dagen. distraherad. men inte gjort nåt åt saken. får höra att det är bra och att jag inte ska det. men det känns inte riktigt. man ska säga vad man tycker, tänker och känner. visst, man blottar sig och riskerar att bli sårad. men va fan. förhoppningsvis får man nån sorts svar i alla fall. jag hänger upp mig mer på att inte veta. vet man hur läget är så kan man jobba från det. eller lägga ner.
tycker ju att jag redan hängt ut mig lite i den här frågan en gång förut och då gick det inte åt fanders. undrar om det här med att vara rättfram beror på vad J gjorde. höll tyst i ett år. ljög när jag frågade om det. min gissning är att det är precis därför.
så vadå om man säger vad man tycker. jag hånar ingen om de berättar för mig vad de tycker och tänker. man kan snarare undvika att såra oavsiktligt. man kanske sparar den där piken eftersom man vet att det kan slå fel. hela den här situationen är lite udda. kan kännas som att man behöver trippa på tå ibland kan jag tänka. har själv känt så. vill verkligen inte ha missar i kommunikationen. vet att jag inte borde tycka och känna så här. försöker hela tiden känna efter om det egentligen är andra känslor som ligger i botten och att det här är nåt sätt att släta över dem. men jag kan inte känna det.
jag tror faktiskt att jag har ordning på mina känslor för första gången på länge. jag ger inga som helst garantier. en del av mig väntar bara på att jag ska ramla ihop i en hög. att allt ska komma över mig. men resten av mig säger att jag faktiskt är nöjd med hur det är.

jag kommer nog berätta hur läget är från min sida. inte idag. men snart. om jag gick så stark ur uppbrottet med J så kommer ett nekande i det här knappast slå omkull mig. I think I'll take my chances on this one. det kommer slå hårdare om jag senare inser att jag borde sagt vad jag tyckte.

hmm. djupa tankar.... till skillnad från tidigare idag. smurfarna... haha.

sydde i alla fall klart kristinas dräkt. kjolen är fastnålad och ska sys. sen är det bara paljetter kvar. blev faktiskt bra. skönt att slippa ändra.

gjorde ju kortprogram imorse också. nästan nästan färdigt. bara lite i slutet kvar. stegen blev riktigt kul. alltid roligast i programmen.


fick nåt ryck nu på kvällen. kände att mitt knä var svullet efter min stålmannen flygning på isen idag, fattar inte hur jag lyckades, så jag ville röra på mig. har dessutom gått i skafferiet helt i onödan idag, pga distraktionen antar jag, så jag fick bara lov att ta en löprunda. jätteskönt var det. bart på vägen och skön luft. ingen jättelång sväng men lagom. fick gå sista hundra meterna - metrarna..... vad heter det?? då gav knät upp. när jag sprang kom jag på att sista löprundan jag var ute på var i soluppgången på stranden i nha trang, vietnam..  coolt. viss skillnad i klimat. men alltid lika skönt att springa....
har damp i lillfingret. skriver skänt hela tiden.... skönt ska det vara. kan jag skriva det på första försöket kanske...


nej. dags att sussa..