jag saknar min syster. henne saknar jag nog mest. hon har alltid varit så liten. för liten liksom. men hon är inte det längre. jag saknar att gå och ta en fika med henne. eller gadda ihop oss mot mamma och mest gå och flamsa om vi är nånstans alla tre.
hon är på nåt vis stadig. kanske därför jag saknar henne också. även om hon är min lillasyster och det är jag som ska stötta henne så känns det som att det ofta är tvärtom.