in och ut och hit och dit och upp och ner.....

så känns det just nu.

jag var rädd för det här men jag trodde ärligt inte att vi skulle komma hit. jag trodde inte du kände så.
det som finns kvar har jag bäddat in ordentligt. det ligger i tryggt förvar. jag tänkte låta det vara så tills det försvann av sig själv. men när du sa det du sa så var det som att du hittade på den där lilla lådan och knackade på.... den öppnas inte men helt plötsligt är jag fullt medveten om den.
jag vet inte om jag nånsin kommer att plocka fram det igen. vet inte om jag kan det. om jag vill. summan måste bli 200 innan jag ens ger det en tanke.
jag måste vara ensam nu. jag måste få utrymme. på egna ben. du också. allt måste få ta tid.

du är du. även om jag inte är helt säker på att jag vet vem det är just nu. men nånstans är det du. och jag tänker vara din kompis. klarar inte att se dig så.

men jag vet inte vad som händer. inga löften.