om du går nu, så går du för gott. då finns det inget att komma tillbaka till...




nu gick du igen.

du tror att jag inte har det jobbigt med hur det är. men du fattar inte hur mycket du sårade mig och hur mycket kraft som har behövts för att se förbi det de senaste veckorna. du lämnade mig.

jag tycker om dig. de senaste veckorna har varit jättebra. och jättedåliga. en bra sak har dragit upp flera dåliga. när jag har försökt säga det så vill du inte prata om det. du vill inte lyssna när jag försöker berätta hur det känns.

du kan inte laga mig. du sårade mig. du krossade mig. och jag är långt ifrån hel. och även om jag trodde att jag höll allt tillbaka nu så var det inte så. jag känner det nu. det gör ont i mig med. för allt du gjorde och för hur vi haft det stora delar av de senaste åren och för att jag känner som jag gör nu.
jag tänker inte ha dåligt samvete. jag har inte satt oss i den här situationen. och ändå var jag beredd att lägga ner massor med kraft för att ta oss ur den. men jag sa från början att jag behöver utrymme. jag kan inte bara dra ett streck över det. jag behöver tid. du behöver tid.

jag har inte ljugit när jag sagt att jag visst kan tänka mig dig och mig till slut. men det går inte om vi inte är hela och starka var för sig först. det är vi inte nu. varken du eller jag. och nu är jag tillbaka där jag var i november. med ytterligare ett sår. 


samma ansiktsuttryck. samma agerande. du bara gick.