länge sen sista inlägget. jag vet. men det har sina skäl. som jag faktiskt inte har lust att ta upp här och nu.


har klarat mig rätt bra den senaste tiden i övrigt. med i övrigt så menas situationen med J. som vanligt. tar upp det mesta av min tankeverksamet faktiskt. vare sig jag vill eller inte. men har iaf hållit distansen bra. då funkar det bra. sen kommer det en sån där dag när det blir så där jobbigt att vara distanserad. en sån där dag då jag önskar att vi träffades för första gången just då och allt känns som att det är så självklart och bara en dans på rosa moln.
varför kan det inte vara så för??
idag är en sån dag. tvättade och tog kort på bilen imorse. behövdes nya bilder till annonsen på blocket.  (http://www.blocket.se/vi/16270134.htm?ca=6_s)
hur som helst...
fick för mig att lägga in gamla bilder från cd skivor till datorn. skulle nog valt en annan dag. eller ja. varför inte ta allt på samma gång...
önskar att allt bara vore bra.

varför måste allt vara så svårt? skulle det kunna vara lättare? är det bara jag som gör det svårt? vilken är i så fall den lätta utvägen?