jag blir så lycklig

nog ska det pratas och promeneras och terapias... (?) jag går gärna promenader.
på tal om promenader. jag har något mystiskt som den som vill kan klura på. när jag kom till peking så hade jag knappt tränat på nån månad och mina matvanor var rätt kassa. för mycket mat och socker. nu har jag ätit mycket bättre och tränat 3-4 ggr i veckan i typ två och en halv månad.... kan någon svara mig varför jag ser likadan ut som när vi kom hit???
jag tror bestämt att det behöver terapias. det kanske liksom smittar av sig på andra delar. det där med att en massa saker kommer in och så lagrar man det liksom bara där.

vad sägs om en promenad på söndag sara..... (jihooo!!! jag behöver inte ens säga nästa söndag. känns skumt. mycket skumt.) har förresten införskaffat klockor. men jag tog mig friheten att köpa tre olika modeller. men i lite samma stil som du önskade, men olika färger. du får avgöra när jag kommer hem om du vill ha dem eller inte. tänkte bara att det kanske blir trist i längden att ha en massa likadana klockor. som sagt, du avgör när jag kommer hem om du vill ha dem eller inte.


nu ska jag ta fram kyckling, eller kanske köttfärs, ur frysen. sen måste jag nog begrava näsan i skolboken igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0